Skriva detektivhistoria och pyssla med figuren

På förmiddagen hade eleverna matemtik på ett lektionspass och svenska på det andra passet. Då skrev de vidare på sina deckare. Vi kollade upp lite snabbt att alla verkligen kommit igång. De flesta hade hunnit med presentationen och några hade även hunnit skrivit om att något inträffat (själva brottet). I en historia var det så illa så att hela Mount Everst hade försvunnit!

Eleverna fick också en påminnelse om att de måste låta en eller flera vara misstänkta, så att läsaren ska tro att det är den skyldige.

Parallellt med detta arbete läser vi Zoo-mysteriet, så det är lätt att jämföra och påminna om hur de skrivit där. Boken ger oss en gemensam referensram och inspiration.

Eleverna skriver och som lärare går man runt och
- stöttar dem som inte vet vad dom ska skriva (eleverna får berätta utifrån stödorden och då brukar det lossna).
- säger till några som tappat fokus och kanske gör annat (då brukar de röra sig om att de står och pratar med några andra som skriver, eftersom de gärna vill berätta redan nu för varandra).
- rättar stavfel tillsammans med eleverna, berättar hur eleverna ska utveckla texten (något kanske är otydligt eller så behöver de skriva mer om vissa sker).

Några väljer "skakögon" i plast, andra vill hellre rita dit ögon.

På eftermiddagen hade vi ett pysselpass. Några elever behövde måla klart sina Bruno Liljefors-bilder, medan andra direkt kunde fortsätta med tillverkningen av huvudrollsinnehavaren till deckaren.

Piprensare sticks in genom tyget och i papprullen och blir till armar.